Financial Quotes

Jag läste nyligen en förträfflig bok, för den som gillar detaljer i hur investment banker styrs, som heter House of Cards . Boken handlar om Bear Stearn’s kollaps och går detaljerat igenom hur korthuset trillade ihop under tio dagar i mars 2008. Det roliga är att jag sparat Financial Times (d.v.s. papperstidningen) från de dagarna och kan därför gå tillbaks i tiden och göra en jämförelse mellan vad som skrev i media och vad som skedde bakom kulisserna. Jättekul, det känns nästan som om jag gått och blivit historiker ! En speciellt intressant utveckling är det som författaren av boken, W. D. Cohen, hävdar är ett misstag av JP Morgan i övertagandet/köpet av Bear. JP Morgan var banken som tog över Bear Stearns tillsammans med Fed och de kom initialt överens om att JP skulle betala $2 per Bear aktie. Kom ihåg, detta var en aktie som bara ett år tidigare hade kostat $172! Problemet enligt Cohen är att JP gjorde misstaget att tillåta Bear’s aktieägare att rösta ja/nej till detta bud under ...

Inflation är en bedräglig storhet. Den smyger sig obemärkt på och om den inte hålls på en låg ensiffrig nivå hotar den både välstånd och social ordning. De sista tio åren har inflationen varit låg och det är något det stora flertalet av oss kan vara mycket tacksamma för. Nedan har jag listat några siffror som jag tror kan vara användbara att memorera. Eller att känna till att man kan hitta här på bloggen. Om ni vill till ursprungskällan för siffrorna så hittar ni dem på SCB . • 30 år, en faktor 3: KPI (konsumentprisindex) är idag ungefär 300 och 1980 var det 100. Det gör att man behöver ungefär tre ggr så mkt pengar idag som 1980, d.v.s. innan finanssektorns avreglering och snabba tillväxt, för att klara sig. • 25 år, en faktor 2: KPI (konsumentprisindex) är idag ungefär 300 och 1985 var det ungefär 150. Det gör att den typiske studenten som tar examen idag behöver en dubbelt så hög lön som sina föräldrar behövde när de tog examen för att klara sig. • 20 år, en faktor 1.5: KPI (kons...

De flesta av er som läser denna blog har säkert hört talas om den holländska tulpanlöks-bubblan på 1600-talet. Vad de flesta troligen inte känner till är att det allvarligt diskuteras i akademiska kretsar huruvida det verkligen var en bubbla eller ej! Man skulle kunna tro att det är självklart att en marknad som på någon månad ser priserna gå upp tjugofalt är i en bubbelfas; d.v.s. en fas där tulpanlökens marknadsvärde vida överstiger dess intrinsiska värde. Man tar också för givet att saker man hör gång på gång måste vara sanna.... Båda dessa saker kan dock faktiskt (ibland) vara skimärer. Som jag ser det finns det åtminstone tre argument för varför bubblan inte var en bubbla: 1) Data från 1630-talet är av mkt dålig kvalité och möjligen manipulerad och utvald för att förstärka tesen att där var en spekulativ bubbla. Tidningar saknades t.ex. på 30-talet. 2) Institutionella egenskaper hos tulpanlökmarknaden skulle kunna motivera prisökningen. Bl.a. har det föreslagits att terminskontrak...

Ibland överraskar EU-byråkraterna med att leverera något som jag gillar. Liikanen-kommissionen lyckades med denna bedrift härom veckan. De förslår bl.a. att bankanställdas bonusar (delvis) ska betalas med bankens obligationer i stället för med bankens aktier. Detta tycker jag låter som en bra idé då det torde sänka riskbenägenheten hos bankirerna och då en stor (större) del av bankens investerare faktiskt är obligationsägare snarare än aktieägare. På det viset har principalen (den typiska investeraren) och agenten (bankchefen/tjänstemannen) förenliga incitament. Jag har nyligen skrivit en artikel Executive Compensation Based on Asset Values om detta som är publicerad i Economics Bulletin 32 (2), (2012) 1498-1502. Artikeln kan nås här och handlar om hur ledningen i bolag, framförallt banker, kan kompenseras på ett sätt som är konsistent med investerarnas mål. Jag förslår att man använder kreditderivat för att lösa problemet med corporate debt som inte handlas på marknaden.

It is October again and it is time for Hans to head back east. This time I am going to Shanghai, and not Hangzhou as in October 2010 and 2011. I will present some research I have done on news and stock market volatility (with a Chinese flavor) at Fudan University. I am curious about going to Shanghai for many reasons. One reason is that I want to see how the economical/financial situation has changed since last year. I am looking forward to getting under the skin of the Chinese economy again and to talk to professors at Fudan about the situation. I have been negative about buying Chinese stocks for a couple of years now and I wonder if it, possibly, could be time to change my opinion. Those who have followed my blog for the last two years might recall my strong bear attitude to Chinese stocks (but not on China in general): in October 2010 in the blog Go east, boys and girls! I wrote “...I am not advising anyone to buy a sizeable piece of China corp. right now. As obvious as it is that...

That’s the title of a nice book written by my favourite politician (oxymoron?) Ron Paul . The book is one of the first books written by Rep. Paul and it is a strong defense of the gold standard. It was written 30 years ago , in 1982, and at the time it seemed more obvious than ever that the replacement of gold backed money with paper money was a terrible decision. In just ten years’ time the US economy (the book is very US-centric since it is a politically motivated report) had almost collapsed (falling stock prices, high inflation, high unemployment etc.). Only gold (Au) thrived. I like the book and I suggest anyone interested in the concept of money to read it. I find at least two reasons for doing that: 1) The book is sometimes a bit detailed and perhaps overly political (you won me over many years ago, Ron.....) but if you skip those passages there are some very nice bits where the history of commodity-based monies and 19th and 20th century monetary economics is discussed. I use th...

For those of you who want to learn more about the Norwegian oil fund, formally named Norway’s Government Pension Fund Global, perhaps the paper “ The Norway Model ” by Dimson et. al. (2011) could be of interest. The paper discusses the oil fund and compares its investment mandates, dubbed the Norway model , with that of Swensen’s Yale model . While the Yale model focuses on alternative investments such as private equity, infrastructure and real estate the Norway model instead focuses on a widely diversified portfolio of traded fixed income and public equity. If you like, the Norway model tries to harvest beta while the Yale model tries to generate alpha. The Norwegian oil fund is the largest sovereign wealth fund in the world with more than $600billion in assets. As a rule of thumb the fund owns roughly 1% in each publicly traded firm in the world. The fund is supposed to spread the oil-fortunes accumulated over a million years across several generations and it makes every Norweg...