Financial Quotes

Den största sortens lastfartyg (dry bulk, Capesize) kostar nu bara $12000 att chartra för ett dygn (Baltic Dry Bulk Index). Det kan jämföras med mer ”normala” $60000 för bara två månader sedan. Jag har tidigare skrivit om de snabba charterkostnads-kasten på lastfartygsmarknaden (se Lastfartyg och dess finansiella betydelse från 19/1 2010 och Lastfartyg och dess finansiella betydelse – Del II från 11/3 2010). När jag skrev den första bloggen var lastfartygsmarknaden fullständigt död och charterkostnaden hade fallit mer än 99% (till en botten på $2400 per dygn!) Det kan vara kul att jämföra charterkostnaden per dygn för ett 250m långt lastfartyg med en vanlig lyxjakt. Den förstnämnda kostar bara marginellt mer att hyra än den sistnämnda ($12000 jämfört med sisådär $9000 per dygn) och kanske impar man mer med ett 200000 ton lastfartyg ute på redden (kanske intill oligarken Shvidlers 120m långa Le Grand Bleu?) än med en av en handfull stekarjollar inne vid kajen! Hur som helst, i blogge...

Jag är ansvarig endast inför gud och historien! (Caudillo de Espana) Ansvar måste kunna utövas! Så hette artikeln i Lundaekonomen 2008:4 där jag intervjuades om bankkrisen m.m. (jag har helt glömt att referera till denna intervju här på bloggen så jag tänkte det var så dags nu två år senare i samband med EUs förändringar av regler kring bonusar i banker). Det är förstås inte jag som bestämt titeln men den sammanfattar ganska väl en ståndpunkt jag brukar inta, nämligen ”åt var och en vad han förtjänar! [En passus: detta ”filosofiska” påstående kan jämföras med kommunisternas gamla ”åt var och en vad han behöver”.] I dagarna har EU (och dess för innan USA) beslutat om tuffa nya regler för bonusutbetalningar. Det är jag nöjd med (trots att jag kanske själv drabbas av detta en vacker dag.... :) ), inte minst som de nya reglerna helt överensstämmer med de förändringar jag efterlyste i Lundaekonoms-intervjun. I min intervju 2008 ger jag följande förslag för hur bonussystemet borde refor...

Jag är nu tillbaks efter en mkt trevlig vecka i en mkt trevlig stad, nämligen Barcelona. Förutom det uppenbara, nämligen att Spanien är ett synnerligen trevligt land att turista i och att Barcelona är rena mini-Rio så tycker jag, precis som jag gjort en längre tid, att det verkar finnas en hel del orosmoln på det ekonomiska planet. OK, jag har inte gjort någon riktig research men påståenden som ” An accident waiting to happen ” och ” Frånsprungen av tiden ” tycker jag känns lämpliga att använda. Jag kan inte riktigt se var Spanien hör hemma i 2000-talet: jag menar, ska de konkurrera med andra laissez faire länder ( skygglappsländer som jag kallar dem) som Brasilien, Indien och Kina eller ska de konkurrera med andra high tech/miljö/jämlikhets länder ( cykelhjälmsländer som jag kallar dem) som Sverige, Holland och Tyskland? Vad jag är rädd för är att de inte klarar av att konkurrera med endera grupp av länder. Det är grundproblemet! Vad mer? Bostadspriserna i Bcn tycks vara ganska lika...